Anfallaren har två extremt stora fördelar som kommer naturligt med att vara anfallare. Denne bestämmer nämligen var och när striden ska ske. Det finns många sätt att känna sig för var som är ett bra ställe att attackera. Vanligt spionage, hamnkoll, murspioneri samt att helt enkelt anteckna varifrån attacker/stöd kommer ifrån. Oavsett hur bra byggd en stad är kan man få en hamnkoll för priset av en harpya (ännu billigare om det är på samma ö). Vid vanligt spionage kan en hel allians skicka silver mot en enda grotta och försvararen har bara grottan i staden, plus vad denne hinner skicka som resurser. Förhållandet på spioneri är 1:1 om man inte forskar fram en teknologi som bara ger 20 % bonus.
När är ett ännu intressantare ämne. Anfallaren har 24 timmar på ett dygn att leta efter tillfällen när försvararen är inne. Nattbonusen är det enda som motverkar (men inte helt förhindrar) detta. Även om anfallaren skickar sina anfall när försvararen är inne så ligger fördelen hos anfallaren då denna haft tid på sig att planera vad som ska hända.
Jag tror dessa bonusar är nödvändiga för att motverka fördelen av att bestämma när och var attacker sker. Hade det varit ett 1:1 förhållande mellan anfall och försvar så hade anfallaren i princip alltid vunnit om denne inte medvetet anfallit helt blint utan det minsta strategi.